publicerad: 2021  
inställa sig inställde inställt, presens inställer
in|­ställ·er sig
verb
in`ställa sig
1 an­lända för att stå till förfogande vanligen på an­modan från myndighet el. över­ordnad
SE inställelse 2
någon inställer sig (någonstans)
vittnet skulle in­ställa sig i rätten kl. 11.00
○ äv. bildligt aktualiseras
något inställer sig
då in­ställer sig oundvikligen frågan ...
belagt sedan 1613
2 ofta lös förbindelse, se ställa in sig planera med tanke på något, ofta med bi­betydelse av förväntningar
någon inställer sig på något/att+verb/sats
någon inställer sig på något
någon inställer sig på sats
någon inställer sig på att+verb
vi hade in­ställt oss på en trevlig ut­flykt, men ty­värr blev det oväder
belagt sedan 1898