SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flå`sa verb ~de ~t flås·arandas tungt och snabbt på grund av an­strängning el. upp­hetsning fysiol.JFRcohyponymflämta 1 han flåsade av an­strängninghan flåsar all­tid när han går i trapporspec. i sam­band med sexuell upp­hetsningen sex­galning som brukade ringa till henne och flåsa i telefonenäv. med bi­betydelse av beskäftigheti pres. part. flåsande patriotismflåsa (av ngt)flåsa ngn i nackensenacke sedan 1626urspr. ljud­härmande Subst.:vbid1-152338flåsande, vbid2-152338flåsning; flås