SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flöj`el substantiv ~n flöjlar flöjl·arenkel vindriktningsvisare på tak, i mast­topp e.d., i form av en vridbar, lätt metall­skiva hush.vindflöjeltuppen på flöjelnäv. om högt upp­hängd vimpelngn gång bildligt i ut­tryck för o­beslutsamhethan är som en flöjel och har inga å­sikter om någon­tingsedan 1663av lågty. vlögel ’flöjel; vinge’, mot­svarande ty. Flügel, se flygel