SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flöjt substantiv ~en ~er flöjt·entyp av blås­instrument där ton­bildningen sker genom att luft­strömmen bryts mot en skarp kant av trä, metall e.d.; vanligen med ljus ton musikJFRcohyponymträblåsinstrument flöjtblåsareflöjtsoloblockflöjtpanflöjttvärflöjtspela flöjtflöjtens spröda tonäv. om en orgel­stämmasedan 1538av lågty. fleute; ur fornfra. flahute, flëute med samma betydelse; av o­klart urspr. Drilla på flöjten och basa på bastuban! Tiljor knaka och stängsel skaka.Birger Sjöberg, Dansbanan (i Fridas bok, 1922)