SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fnatt`a verb ~de ~t fnatt·arvanligen med partikel, särsk.omkring, runt springa (om­kring) plan­löst vard.Nollde fnattade runt och provade kläder in­för kvällens krog­rundafnatta (omkring/runt) (ngnstans)sedan 1916sv. dial. fnatta ’riva, klia; gnaga’ Subst.:vbid1-152651fnattande