publicerad: 2021  
jobba jobbade jobbat
verb
[jåb`a]
1 något var­dagligt (fort­löpande) ut­föra vissa upp­gifter eller tjänster mot betalning mest i försörjnings­syfte och vanligen in­om ramen för an­ställning eller dylikt
JFR arbeta 1, tjänstgöra 1
jobbare
någon jobbar (med någon/något) (för/hos någon/något)
någon jobbar (med någon) (för någon)
någon jobbar (med någon) (för något)
någon jobbar (med någon) (hos någon)
någon jobbar (med någon) (hos något)
någon jobbar (med något) (för någon)
någon jobbar (med något) (för något)
någon jobbar (med något) (hos någon)
någon jobbar (med något) (hos något)
någon jobbar (som något) (för/hos någon/något)
någon jobbar (som något) (för någon)
någon jobbar (som något) (för något)
någon jobbar (som något) (hos någon)
någon jobbar (som något) (hos något)
han jobbar in­om sjuk­vården; när hon pensionerades hade hon jobbat 40 år i samma före­tag; han jobbar med kemikalie­frågor hos kommunen; hon jobbar som konsult för ett före­tag
○ äv. (fort­löpande) ut­föra vissa upp­gifter eller tjänster utan betalning
jobba ideellt
belagt sedan 1901
2 något var­dagligt fort­löpande ut­föra handlingar eller rörelser som till­sammans fram­bringar visst resultat av konkret el. abstrakt slag
JFR arbeta 2
någon jobbar (med/på något/att+verb)
någon jobbar (med något)
någon jobbar (med att+verb)
någon jobbar (på något)
någon jobbar (på att+verb)
någon jobbar (för någon/något)
någon jobbar (för någon)
någon jobbar (för något)
ut­redarna jobbade med problemet; de jobbar för en lösning på problemet
jobba häcken av sig se häck
belagt sedan 1911
3 ålderdomligt göra tvivel­aktiga spekulationsaffärer
jobberi
någon jobbar med något/att+verb
någon jobbar med något
någon jobbar med att+verb
någon jobbar i något
jobba med hamstring av olja; jobba i fastigheter
belagt sedan 1891
jobbajobbande, jobb
jobba in, jobba över