SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fort`fara verb fortfor fortfarit, pres. fortfar fort|­far·itfort­sätta om verksamhet, till­stånd m.m. ngt åld.tid.regnandet fortforibl. äv. om personngt åld.hon fortfor att läsa tidningenfortfara (att+V), fortfara (med ngt/att+V)sedan 1612