publicerad: 2021  
1kille killen killar
kill·en
substantiv
[kil`e]
● var­dagligt pojke
småkille
den längste killen i klassen
○ ibland äv. om vuxen man
killarna i landslags­truppen
○ spec. pojkvän
hon ska träffa sin kille i kväll; hans nya kille
belagt sedan 1924; trol. samma ord som sv. dial. kille 'killing', smekordsbildn.
2kille killen
kill·en
substantiv
[çil`e] äv. [kil`e]
● ett kort­spel med en speciell kort­lek med 21 par kort
killekort; killelek
○ äv. om det högsta kortet i så­dan kort­lek
belagt sedan 1834; bildn. till Harlekin (figuren på ett av korten)