publicerad: 2021  
1kink kinken kinkar
kink·en
substantiv
● oönskad, själv­slagen bukt eller knut på rep, lina, vattenslang eller dylikt
SE kinka 1
belagt sedan 1765; sv. dial. kink 'hopslingring (av länkar i en kedja); själv­slagen knut på snöre'; trol. av nederländska urspr.
2kink kinket
kink·et
substantiv
● gnäll och all­mänt miss­nöje
SE kinka 2
belagt sedan 1749; till kinka 2