SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fo`tgängare substantiv ~n äv. vard. fotgängarn, plur. ~, best. plur. fotgängarna fot|­gäng·ar·engående person i trafiken i mots. till fordonsburen person trafik.yrk.fotgängare och cyklister lever farligt när trafiken är som intensivastfotgängare har före­träde vid övergångs­ställensedan 1640jfr fornsv. fotgangare ’infanterist’; till fot och lågty. -genger ’gående person’, nära besl. med 1gång