publicerad: 2021  
1knota knotade knotat
verb
kno`ta
muttrande klaga
någon knotar (över något/att+verb/sats)
någon knotar (över något)
någon knotar (över sats)
någon knotar (över att+verb)
de knotade hög­ljutt över att maten var dålig
belagt sedan 1703; av ljud­härmande urspr.
knotaknotande, 2knot
2knota knotan knotor
knot·an
substantiv
kno`ta
(ben som slutar i) förtjockad led
äv. ut­skjutande skelettdel
äv. ut­skjutande del av träd eller dylikt
trädknota
belagt sedan ca 1635; av lågtyska knote med samma betydelse; besläktat med nederländska knoet 'knut; knöl'