publicerad: 2021  
knycka knyckte knyckt, presens knycker
verb
knyck`a
1 ut­föra knyck(ar)
knyckning
någon/något knycker (med/på något)
någon knycker (med något)
någon knycker (något)
något knycker (med något)
något knycker (något)
knycka på nacken se nacke
belagt sedan ca 1635; alternativform till sv. dial. nycka 'rycka; dra' (fornsvenska nykkia); jfr ur­sprung till nyck
2 var­dagligt stjäla vanligen något av mindre värde
någon knycker något
knycka äpplen
ofta bildligt
knycka en idé
belagt sedan 1880; eg. 'hastigt rycka åt sig'; till knyck
knyckaknyckande