publicerad: 2021  
1kola kolan kolor
kol·an
substantiv
[kå`la]
en seg söt­sak som kokas av grädde, socker, sirap och smör vanligen fyr­kantig och in­lagd i papper
kolaböna; kolapapper; kolasås; chokladkola; citronkola; gräddkola
belagt sedan 1924; kort­form av kolakaramell, eg. 'karamell med kola­nöt'; se ur­sprung till kolaträd
2kola kolade kolat
verb
[kå`la]
delvis historiskt bränna (organiskt ämne) till kol
någon kolar något
belagt sedan 1488 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska kola; till kol
kolakolande, kolning
3kola kolade kolat
verb
[ko`la]
var­dagligt ibland med partikelnav avlida
JFR
någon kolar (av)
kola vippen se vippen
belagt sedan 1734 (kola av); av fi. kuolla 'dö'
kolakolande