publicerad: 2021  
koll kollen
koll·en
substantiv
[kål´]
● var­dagligt kontroll
SE kontroll 2
järnkoll; stenkoll; örnkoll
(ha) koll (på någon/något/sats)
(ha) koll (på någon)
(ha) koll (på något)
(ha) koll (på sats)
ha noga koll på all­ting; ta en snabb koll; kan du hålla koll på barnen?; har vi någor­lunda koll på läget?; en it-administratör med koll på före­tagets dator­park
○ äv. titt
ha noll koll inte veta någon­tingmånga vuxna har noll koll på vad deras barn gör på inter­net
belagt sedan 1899; till kolla