publicerad: 2021  
kombination kombinationen kombinationer
kom·bin·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 samman­ställning (av olika före­teelser) som bildar en ny helhet ofta med av­sikten att delarna ska komplettera var­andra; mest i fråga om abstrakta före­teelser
JFR förening 3
färgkombination; materialkombination; ämneskombination
(i) kombination (med något) en kombination (av några)
en udda kombination; nya spännande kombinationer i vårens mode; en kombination av spanskt och svenskt; blåst i kombination med blöt­snö är förödande för skogen; häftiga regn och gamla avloppsrör är ingen bra kombination
○ äv. mer abstrakt
han blev åtalad för mord i kombination med rån; olyckan orsakades av en kombination av slarv och otur
alpin kombination en kombinerad tävlingsgren som om­fattar stört­lopp och slalom
nordisk kombination en kombinerad tävlingsgren som om­fattar back­hoppning och längdskid­åkning
belagt sedan 1796; av lat. combina´tio med samma betydelse; till kombinera
2 visst ur­val av enheter ur en mängd särsk. om viss följd av siffror och/eller bok­stäver för vissa typer av lås
kombinationslås
en kombination (av några) en kombination (till något)
de måste ändra kombinationen till kassa­skåpet efter inbrotts­försöket
○ spec. i fråga om an­talet möjligheter matematik mängd med visst an­tal enheter valda ur en större mängd
belagt sedan 1872
3 genom­tänkt följd av drag som (ofta) leder till för­del i schack men äv. i andra spel; vanligen om över­raskande drag­följder
kombinationsspelare; offerkombination; remikombination
stor­mästaren vann efter en elegant kombination med dubbelt torn­offer
○ äv. bildligt, spec. i lagspels­sammanhang
laget har tränat in många effektiva kombinationer
○ spec. äv. i konst­åkning
fallet i den svåra kombinationen ledde till stora poäng­avdrag
belagt sedan 1897