publicerad: 2021
1komma
kommat komman
komm·at
substantiv
[kåm`a] 
●
ett mindre skiljetecken (,) som används för att vid behov åtskilja satser eller satsdelar i en mening
kommafel; kommatecken
sätt ut komma vid uppräkningar
belagt sedan ca 1635;
via lat. av grek. komm´a 'slag; avsnitt; liten del av en mening', till kop´tein 'hugga av'
2komma
kom kommit kommen komna, presens kommer
komm·er
verb
[kåm`a]
1
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.in, ut
(förflytta sig och inom kort) vara framme på viss plats el. (underförstått) i talarens närhet etc.; ibland med tonvikt på målet, ibland på själva förflyttningen
JFR
anlända
komma hem; komma i tid; komma tillbaka; komma springande; där kommer hon ju!; jag kommer med femtåget; kom med till Paris!; han kommer just från en lektion; du kommer för sent!
○
äv. med tonvikt på resultatet, oavsett förflyttningen
hamna på viss plats
komma i säng; komma i tidningen; komma ifatt någon; det har kommit en fläck på byxorna; fartyget kom ur kurs i tjockan
○
äv. bildligt i fråga om förändring (av tillstånd eller dylikt)
komma till makten; komma underfund med orsakerna; komma till användning; komma igång; komma till klarhet; komma till insikt; komma till skada; komma i puberteten; det kom på hans lott att underrätta henne; komma i kontakt med myndigheterna
det kommer man inte ifrån
se
ifrån
inte komma på fråga
se
fråga
komma i fråga
se
fråga
komma i tagen
se
tag
komma ner på fötterna
se
fot
komma någon/något på spåren
se
spår
komma på avvägar
se
avväg
komma på fötter igen
se
fot
komma på minuten
se
minut
komma på skam
se
skam
komma som en tjuv om natten
ursprungligen biblisktkomma oförmärkt och överraskandefrosten kom som en tjuv om natten och fick dahliorna att vissna
komma som ett skott
komma omedelbartbarnen kom som ett skott när mamma ropade att pannkakorna var klara
komma surt efter
se
sur
komma sättande(s)
se
sätta
komma till heders
se
heder
komma till korta
se
korta
komma till rätta med något
se
rätta
komma till saken
se
sak
komma till sin rätt
se
rätt
komma till skott
se
skott
komma till tals med någon
se
tal
komma till åren
se
år
komma upp i smöret
se
smör
komma upp i varv
se
varv
komma (väl) till pass
se
pass
när allt kommer omkring
se
all
när det kommer till kritan
se
krita
ta dagen som den kommer
se
dag
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Uppland);
vanligen runform kuam (pret.), fornsvenska koma; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. veni´re 'komma'
2
ha sitt ursprung i något
många ord i svenskan kommer från tyskan; hon kommer från Japan
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Södermanna-Lagen
3
framföra (visst innehåll) som sitt yttrande
någon kommer med något
hon hade egentligen inget att komma med, bara sådant som alla redan visste; komma med en förklaring
belagt sedan 1839
4
påverka (någon/något) till att undergå viss förändring eller dylikt
JFR
1få 5
stormen kom ån att svämma över sina bräddar
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
5
av en händelse övergå till visst skeende el. tillstånd
JFR
1råka 2
hon kom att tänka på en sak; han kom att dröja kvar mot sin vilja
belagt sedan 1650
6
kunna förutses (senare) ägna sig åt verksamheten eller råka i tillståndet som framgår av sammanhanget
JFR
3skola 2
han kommer att arbeta med personalfrågor; hon kommer bli grön av avund
belagt sedan 1589
