publicerad: 2021  
komma ifrån kom kommit, presens kommer
komm·er i|­från
verb
komma ifrå´n
1 slippa undan något an­strängande
komma ifrån (någon/något)
komma ifrån (någon)
komma ifrån (något)
det är skönt att komma ifrån en stund
belagt sedan 1541
2 i negerade ut­tryck låta bli att med­ge
komma ifrån (något/sats)
komma ifrån (något)
komma ifrån (sats)
han är duktig, det kan man inte komma ifrån
belagt sedan 1797