publicerad: 2021  
komma på kom kommit, presens kommer
komm·er på
verb
komma på´
1 ertappa
påkommande
någon kommer på någon (med något/att+verb)
någon kommer på någon (med något)
någon kommer på någon (med att+verb)
han kom på henne med att stjäla ur klubb­kassan
belagt sedan 1526
2 erinra sig
någon kommer på något/sats
någon kommer på något
någon kommer på sats
hon kom inte på svaret; han försökte komma på var han hade lagt nycklarna
belagt sedan 1729
3 i vissa ut­tryck inträffa
något kommer sätt på
ändringen av programmet kom hastigt på
belagt sedan 1526