SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fram`kalla verb ~de ~t fram|­kall·ar1orsaka upp­kommandet av ngn (vanligen abstrakt) före­teelse NollJFRcohyponymframmanacohyponymförorsaka stats­ministern framkallade med­vetet en regerings­krisen skildring som framkallar rysningar längs rygg­radensärsk. med avs. på tankeprodukti minnet framkallade hon bilden av de svunna tidernaframkalla ngtsedan 1788jfr fornsv. fram­kalla ’ropa fram; egga; kittla’ 2kemiskt behandla (exponerad film) så att synliga (negativa) bilder upp­står foto.framkalla och kopiera filmenframkalla ngtsedan 1840Subst.:vbid1-154881framkallande, vbid2-154881framkallning