SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fram`mana verb ~de ~t fram|­man·aräv. lös förb., semana fram orsaka upp­kommandet av ngt, ibl. på ett sätt som närmar sig det över­naturliga komm.JFRcohyponymframkalla 1 frammana Guds vredevännerna försökte frammana bilden av ett miss­förstått geniframmana ngtsedan 1798Subst.:vbid1-154999frammanande, vbid2-154999frammaning