publicerad: 2021  
1konstant neutrum konstant, bestämd form och plural konstanta
kon·stant
adjektiv
konstan´t
● var­aktig (och oföränderlig)
JFR beständig 1, oavbruten, oupphörlig
det var konstant under­bemanning på sjuk­huset; hon var i konstant behov av tröst; i matematiken talar man om konstanta storheter och variabler
○ spec. oföränderligt stor
de färdades med konstant hastighet; enligt ett gammalt tale­sätt är lasternas summa konstant
belagt sedan 1716; av lat. con´stans med samma betydelse, till consta´re 'stå fast'; jfr ur­sprung till konstatera; kosta
2konstant konstanten konstanter
kon·stant·en
substantiv
konstan´t
● sär­skilt fysik, matematik till värdet oföränderlig storhet
JFR 1variabel
materialkonstant
multiplikation med en konstant
belagt sedan 1817