SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1frank adjektiv ~t som fram­för sin mening utan om­skrivningar och vanligen utan större fin­känslighet admin.psykol.JFRcohyponymuppriktigcohyponymfrimodig han förkunnade frankt att han fann boken o­läslig (adv.)äv. om handling o.d.ett frankt svarsedan 1794av ty. frank med samma betydelse; av fra. franc ’fri’; jfr 2frank, fransk
2frank substantiv ~en ~er [fraŋ´k-] frank·envanligen plur. med­lem av en germanstam som under folkvandrings­tiden invaderade det nu­varande Frank­rike land.yrk.frankerriketsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. franker, plur., eg. ’de fria; de tappra’; identiskt med 1frank