publicerad: 2021  
korn kornet, plural korn, bestämd plural kornen
korn·et
substantiv
ko´rn
1 frö av säd
kornvivel; sädeskorn; vetekorn
ett korn (något) ett korn (av något)
○ äv. om annat frö
senapskorn
○ äv. ut­vidgat rundad småpartikel
dammkorn; gruskorn; saltkorn; sandkorn
○ äv. bildligt (i ett ut­tryck)
hans fantasi­fulla berättelse inne­höll ett korn av sanning
en blind höna hittar ock­så ett korn se höna
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska korn 'korn; sädeskorn; säd'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. gra´num 'korn, frö'; jfr ur­sprung till 2gran!!, 1kärna!!
2 knappast plur. ett sädes­slag med ax och långa borst mest anv. till foder, malt och dylikt
JFR havre, råg, vete
kornbröd; kornmjöl
tvåradigt korn; sexradigt korn
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 främre rikt­märke på hand­eldvapen i form av en liten kula el. spets
JFR diopter, sikte 1, siktskåra
kornskydd; siktkorn
(på) kornet
(få) korn på någon/något
(få) korn på någon
(få) korn på något
ha kornet ordentligt i skåran
○ äv. bildligt var­dagligt i vissa ut­tryck sikte
journalisterna hade fått korn på hett nyhetsstoff
på kornet träffandeom beskrivning eller dylikt: en humoristisk film där ta­fatt ung kärlek skildras på kornet
belagt sedan 1719
4 vikten av ädel­metall i mynt i förhållande till myntets totala vikt
JFR 1skrot 2
vara av samma skrot och korn se skrot
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska