publicerad: 2021  
korrelat korrelatet, plural korrelat, bestämd plural korrelaten
kor·rel·at·et
substantiv
korrela´t
1 filosofi det ena av två begrepp som till sin betydelse förut­sätter det andra t.ex. vänster – höger
ett korrelat (till något)
belagt sedan 1801; bildn. till lat. con´- 'med' och rela´tum 'beroende genom växel­verkan', till referr´e 'åter­föra'; jfr ur­sprung till referera, relation
2 språk­vetenskap ord eller ut­tryck i en text som ett visst pronomen syftar på
ett korrelat (till något)
i satsen "Gunnar sade att han skulle komma" är "Gunnar" korrelat till "han"
○ äv. all­männare motsvarighet
det akustiska korrelatet till betoning är främst större ljud­längd och höjd grund­tons­frekvens
belagt sedan 1837