SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
frejd substantiv ~en frejd·enmed­borgerligt förtroende åld.jur.samh.åt­njuta god frejdsedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. fräghþ, till frägher ’om­talad; ryktbar’; nära besl. med fråga