publicerad: 2021  
krångla krånglade krånglat
verb
krång`la
1 vålla besvär genom att inte vara samarbets­villig
JFR konstra
någon krånglar (med någon/något)
någon krånglar (med någon)
någon krånglar (med något)
krångla inte nu utan ät upp maten!
○ äv. (behöva) an­stränga sig med något onödigt komplicerat
det var många blanketter att krångla med
belagt sedan 1809; eg. 'slingra sig'; bildat till äldre kranga 'släpa sig fram'; besläktat med 1kring!!, kringla, kränga
2 tidvis fungera dåligt särsk. om maskin
JFR 1bråka 1, klicka 3, mankera
något krånglar
bilen krånglade; värme­pannan krånglade
○ äv. medicin
hans hjärta har börjat krångla
○ äv. mer abstrakt
det krånglar med något
det krånglade med ut­betalningarna
belagt sedan 1809
krånglakrånglande, krångel
krångla sig, krångla till