publicerad: 2021  
kuckel kucklet
kuckl·et
substantiv
kuck´el
var­dagligt sysslande med något (otillbörligt) i smyg
kuckel (med någon/något)
kuckel (med någon)
kuckel (med något)
han har något kuckel ihop med henne
belagt sedan 1848; jfr fornsvenska kokel 'trolldom'; till kuckla