SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fri`köpa verb friköpte friköpt, pres. friköper fri|­köp·erköpa sig full­ständig ägande­rätt till ngt, särsk. jord, som man tidigare arrenderat e.d. ekon.de har en sommar­stuga på friköpt tomtäv. all­männareköpa (ngn) fri från fångenskap e.d. en friköpt slavi religiösa samman­hang äv. bildligtKristus har friköpt oss från lagens förbannelsefriköpa ngn/ngt (från ngt)sedan ca 1755Subst.:vbid1-156192friköpande, vbid2-156192friköpning; friköp