publicerad: 2021  
kust kusten kuster
kust·en
substantiv
● (lång­sträckt) om­råde längs gränsen mellan land och hav
kustlinje; kustremsa; kuststräcka; västkust
Sveriges kuster; hon ville ha ett litet hus vid kusten; stormen härjade utan­för kusten; han reste från kust till kust på den nord­amerikanska kontinenten
○ sär­skilt om (fast)land så långt in som natur och sam­hälle präglas av närheten till havet
kustslätt; kuststad; kustväg
en klippig kust
○ ibland äv. om det utanför­liggande havet så långt ut som det präglas av närheten till land
kustfarled; kustfart; kustångare
kusten är klar inga hinder eller risker före­liggerföre­taget har försäkrat sig om att kusten är klar för leveranser till Syd­amerika
belagt sedan 1629; av lågtyska kost, nederländska kust med samma betydelse; ur lat. cos´ta 'flank; sida; rev­ben'; jfr ur­sprung till kotlett