publicerad: 2021  
kött köttet
kött·et
substantiv
1 ätlig muskel- och fett­vävnad hos djur
köttstycke; griskött; kalvkött; nötkött
helt kött; malet kött; kokt kött; stekt kött; grillat kött; rökt kött; mört kött; segt kött; kött och potatis; fisken är vit i köttet; hon äter inte kött
○ spec. som (huvud­ingrediens i) mat­rätt; vanligen om kött av kreatur el. fåglar (inte av fisk)
köttkorv; köttsoppa; dillkött
kött och fisk
○ äv. om ätliga och mjuka delar av frukt och dylikt vanligen i sammansättn.
fruktkött
○ äv. utan tanke på funktionen som föda (äv. beträffande människa)
köttsår; tandkött
han har blivit lite slapp i köttet
en påle i köttet se påle
få kött på benen 1bli tjockareät nu, så att du får lite kött på benen! 2bli mer ut­förlig eller detaljeradut­redningen har fått mer kött på benen efter att det till­kommit nya bevis
(någon) av kött och blod var­dagligt(någon) som gör ett levande in­tryckman vill inte mötas av en telefon­svarare utan av en människa av kött och blod
vara (av) någons kött och blod vara någons av­komlinghur kunde hon handla så mot sitt barn, sitt eget kött och blod
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska kiot, kiöt; nord. ord av okänt urspr.
2 kropp i mots. till själ, spec. i bibliska samman­hang
anden är villig men köttet är svagt
köttets lust se lust
belagt sedan 1420–50 Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har samman­fogat, det må människan icke åt­skilja. Bibeln (1917 års övers.), Matteus 19:6 (ur ett svar av Jesus på några fariséers fråga om äktenskap och skils­mässa)