SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fruk`tan substantiv, best. f. ~, n-genus frukt·an1permanent känsla av stark oro vanligen för ngn förväntad negativ ut­veckling psykol.JFRcohyponymrädslacohyponym1fasacohyponymskräckcohyponymfarhågacohyponymångest känna fruktanin­jaga fruktan i ngnpendla mellan hopp och fruktanmänniskors fruktan för terror­attackerfruktan (för ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1495tal hållet av Sten Sture till ärkebiskop Jakob Ulfsson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. fruktan 2vördnad särsk. för Gud (el. överhet) ngt åld.psykol.gudsfruktanfruktan (för ngn)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendarium