publicerad: 2021  
lalla lallade lallat
verb
lall`a
1 tala oredigt och utan samman­hang ofta på grund av berusning
någon lallar (med)
en lallande fyll­tratt
○ äv. ofta med prep.med sjunga utan ord
lalla med i melodin
belagt sedan 1591; ljud­härmande (spädbarnsjoller); jfr da. lalle, tyska lallen, lat. lalla´re, grek. lalei´n med samma betydelse; jfr även lulla
2 var­dagligt ha en något oseriös livs­föring
lallare
någon lallar
efter att mest ha gått runt och lallat har hon tagit tag i sitt liv
belagt sedan 1975
lallalallande