publicerad: 2021  
larm larmet, plural larm, bestämd plural larmen
larm·et
substantiv
1 knappast plur. högt, störande ljud ofta från flera ljud­källor
SE larma 1 JFR buller, oljud, oväsen
maskinlarm; stridslarm
barnen sprang ut under stoj och larm; larmet från gatan över­röstade henne
○ äv. om missnöjesyttring eller dylikt
det blev en del larm när förslaget om sänkt arbetslöshets­ersättning lades fram
belagt sedan 1621; förk. av alarm
2 signal som an­ger behov av akuta åt­gärder
SE larma 2
larmberedskap; larmklocka; brandlarm; flyglarm
(slå) larm (om något/sats)
(slå) larm (om något)
(slå) larm (om sats)
brådskande larm; när larmet gick tog alla skydd; polisen fick larm om vapen­hot
○ äv. an­ordning som ger signal vid fara
larmdon; billarm; bostadslarm; tjuvlarm; trygghetslarm; villalarm
installera ett larm; slå på larmet; stänga av larmet
○ äv. i ut­tryck för på­visande av att något inte är i sin ordning
tidningen slog larm om förhållandena på an­stalten
belagt sedan 1740