publicerad: 2021  
1led lett leda
adjektiv
1 fylld av olust och mot­vilja mot något som man haft för mycket av
led på/vid någon/något/att+verb
led på någon
led på något
led på att+verb
led vid någon
led vid något
led vid att+verb
vara led vid livet; man blir snabbt led på flipper­spel
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska leþer 'förhatlig; ful; stygg; ledsen; vred'; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. bildat till en rot med bet. '(att) skada'; jfr ur­sprung till 3leda, ledas, ledsam, ledsen, läskig
2 var­dagligt; något ålderdomligt ofta ut­talat utan "d" ytterst mot­bjudande till sätt och ut­seende
led (mot någon)
ouppfostrade, leda ungar
spec. elak
barnen var leda mot ny­komlingen
dela ljuvt och lett se ljuv
den lede ut­talat med hörbart "d"djävulenfy för den lede vilken mar­dröm!
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
2led leden leder
led·en
substantiv
1 sträcka som an­vänds för sam­färdsel särsk. till sjöss men äv. till lands el. i luften; till lands så­väl om an­lagd väg som om naturlig sam­färdsel­sträcka
flottled; färjeled; genomfartsled; lotsled; luftled; motortrafikled; samfärdsled; segelled; vandringsled; vildmarksled
en led (från något) (till något)
en väl ut­prickad led; leden Oslo–Frederikshavn; trafiken stör bebyggelsen längs leden; flyg­trafiken på leden Stock­holm–Helsingfors
äv. abstraktare riktning, håll
JFR ledd
horisontalled; höjdled
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska leþ 'färd; väg; riktning; sätt'; gemensamt germanskt ord; till lida 2; jfr ur­sprung till alldeles
2 rörlig förbindelse mellan skelettdelar
(i) led (ur) led
vara stel i lederna; hoppa ur led; vrida foten ur led; vrida armen i led igen
äv. om mot­svarande skelett­stycke
nedersta leden av pek­fingret; darra i alla leder
äv. rörlig förbindelse mellan två delar
bladen ut­går från lederna; passarens leder; en tum­stock med leder
tiden är ur led se tid
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska liþer, ledher '(skelett)led; lem'; gemensamt germanskt ord med urspr. bet. 'böjning'; jfr ur­sprung till 3led 2, ledamot, ledig, lem
3led ledet, plural led, bestämd plural leden
led·et
substantiv
1 rad av personer, upp­ställda bred­vid eller bak­om var­andra mest i militära samman­hang men äv. all­männare
() led (i) ledet
upp­ställning på två led!; ställa in sig i ledet; stå i dubbla led; löjtnanten beordrade rättning i ledet; åskådarna stod i täta led
äv. bildligt, spec. om större grupp av människor
det blev oro i leden när varslen om upp­sägningar kom
spec. äv. i ut­tryck för samhälls­ställning, prestations­förmåga, kvalitet eller dylikt
han står i främsta ledet bland de svenska regissörerna
äv. om liknande rad av före­mål
flaskorna står upp­ställda på led
de djupa leden de lägre samhälls­klassernasänkningen av arbetslöshets­ersättningen väckte ilska i de djupa leden
sluta leden börja sam­arbetade bestämde sig för att lägga alla personliga mot­sättningar åt sidan och sluta leden
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska lidh; trol. av lågtyska lit med samma betydelse; samma ord som 2led 2
2 naturlig del av tankekedja, förlopp eller dylikt; vanligen tänkt som lineär del
mellanled; produktionsled; tankeled
ett led (i något)
åt­gärden in­går som ett led i före­tagets rationalisering; ett led i åklagarens bevis­föring
spec. om en­dera av de båda delarna på ömse sidor om likhets­tecknet i en ekvation
förenkla högra ledet
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (Skrifter till uppbyggelse från medeltiden); fornsvenska liþer, liþ 'led; lem; släkt­led'; samma ord som 2led 2
3 vanligen i sammansättn. generation
in­till tredje och fjärde led
(släkt) i rakt/rätt ned­stigande led (släkt) direkt via far eller mor (och far­far etc.) bak­åt genom generationernahon är släkt i rakt ned­stigande led med en kapten på Ostindiefararen Götheborg
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); se ur­sprung till 3led 2
4 an­ordning med lös­tagbara störar som spärrar öppning i gärds­gård
äv. om öppningen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska -liþ '-öppning; -port'; gemensamt germanskt ord (jfr t.ex. engelska lid 'ögon­lock') med urspr. bet. 'lock; täcke; stängsel'
4led ledet el. leden, plural led el. leder, bestämd plural leden el. lederna
led·et
substantiv
vanligen i sammansättn. huvud­del av samman­satt ord
ordet "järn­väg" har två led: för­ledet "järn" och efter­ledet "väg"
belagt sedan 1713; jfr ur­sprung till 2led 2, 3led 2