SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
full`måne substantiv ~n fullmånar full|­mån·enmån­fas då månen vänder hela sin sol­belysta hälft mot jorden astron.tid.JFRcohyponymhalvmånecohyponymnymåne det är fullmåne den 14:eäv. om månen el. dess sken under denna fasgondolerna vaggade under den romantiska fullmånensedan 1587