publicerad: 2021  
läka läkte läkt, presens läker
verb
lä`ka
1 ibland med partikelnut åter­ställa från sjukdom eller skada särsk. om medicin men ibland äv. om person
JFR bota
läkare
någon/något läker (ut) (något)
någon läker (ut) (något)
något läker (ut) (något)
läkande örter; en salva som läker skrubb­sår och bränn­sår; fluor kan i vissa fall läka ut på­gående karies­angrepp; hon försökte läka sitt skadade knä
○ äv. bildligt
musik som lugnar, helar och läker
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska läkia; till läkare
2 ibland med partikel, sär­skiltihop, ut åter komma att täckas av hud om sår eller dylikt
SYN. botas, helas
något läker (ihop/ut)
något läker (ihop)
något läker (ut)
ett bränn­sår som aldrig ville läka (ihop); ärret på benet läkte ut mycket långsamt
○ äv. om person var­dagligt bli åter­ställd efter skada
någon läker
han läkte ihop förbluffande snabbt
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
läkaläkande, läkning
läka sig