publicerad: 2021  
löda lödde lött, presens löder
verb
lö`da
● ofta med partikel, sär­skiltfast, ihop foga samman (metall­stycken) genom ingjutning av smält metall som efter stelnandet bildar fog
JFR svetsa
lödkolv; lödpasta; lödtenn
någon löder (fast/ihop) något
någon löder (fast) något
någon löder (ihop) något
löda ihop krets­kort
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska lödha; av lågtyska löden med samma betydelse; bildn. till lod i bet. 'smältbar metall; bly'
lödalödande, lödning