publicerad: 2021  
mage magen magar
mag·en
substantiv
ma`ge
1 ett säck­formigt organ i kroppen, där födan lagras och sönder­delas
SYN. magsäck
○ ofta med tanke på organets funktion el. hälso­tillstånd
ha hård mage; ha ont i magen
○ ibland äv. med tanke på organets reaktioner vid olika känslor etc. (äv. mer el. mindre bildligt)
ha nervös mage
det suger i magen (på någon) någon är hungrignär det suger i magen brukar han ta ett äpple
det vänder sig i magen på någon någon får kväljningardet vände sig i magen på henne när hon såg bilderna från nazist­mötet
ha en klump i magen se klump
ha fjärilar i magen se fjäril
ha is i magen se is
ha mage att göra något var­dagligtha fräckheten att göra någotförbunds­kaptenen hade mage att skylla den svenska förlusten på otur
på fastande/tom mage innan man än­nu ätit någotom man handlar mat på fastande mage blir det ofta större in­köp än vad som var planerat; ta inga viktiga beslut på tom mage!
vara trög i magen ha förstoppningoavsett vilka toalett­vanor man har kan man bli trög i magen då och då
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska maghi; gemensamt germanskt ord av osäkert urspr.
2 nedersta delen av bålens fram­sida
JFR buk, underliv
kulmage
ligga på magen; hon är i sjunde månaden så hon går med magen i vädret
belagt sedan 1592