tryckår: 2009
1fång
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
fång·et1full famn
ett inexakt rymdmått
mått.ett fång höett stort fång röda rosor○äv. ännu mer inexaktett fång skisser från skärgårdenett fång (ngt), ett fång (av/med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fang; gemens. germ. ord; bildat till 1få och 1fånga; jfr fiskafänge, omfång
2det att bli ägare till ngt
jur.jur.SYN.synonymförvärv
laga fånglagligt sätt att förvärva äganderätt
laga fång kan uppnås genom till exempel köp och arv
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2fång
substantiv ~en
fång·en●en sjukdom hos hästar och nötkreatur
med blödning och inflammation i hovarna resp. klövarna som typiskt symptom
veter.sedan 1836sv. dial. fång; identiskt med 1fång

2fång
