SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1fång substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fång·et1full famn ett inexakt rymd­mått mått.ett fång höett stort fång röda rosoräv. än­nu mer inexaktett fång skisser från skär­gårdenett fång (ngt), ett fång (av/med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fang; gemens. germ. ord; bildat till 1 och 1fånga; jfr fiskafänge, omfång 2det att bli ägare till ngt jur.jur.SYN.synonymförvärv laga fånglagligt sätt att förvärva ägande­rättlaga fång kan upp­nås genom till exempel köp och arv sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2fång substantiv ~en fång·enen sjukdom hos hästar och nöt­kreatur med blödning och inflammation i hovarna resp. klövarna som typiskt symptom veter.sedan 1836sv. dial. fång; identiskt med 1fång