publicerad: 2021  
make maken makar
mak·en
substantiv
ma`ke
1 något formellt manlig part i äktenskap i förhållande till den andra personen i äktenskapet
SYN. 1man 2 JFR 2maka, make 2
någons make make till någon
hennes äkta make; han är en kärleks­full make och far; han träffade sin blivande make i Paris
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska maki 'kamrat; like; äkta make'; gemensamt germanskt ord, till ett adjektiv med bet. 'passande till­sammans'; jfr ur­sprung till 2maka!!
2 ofta i offentligt språk andra parten i äktenskap i förhållande till den aktuella
någons make
make till någon/något
make till någon
make till något
några är makar
makens in­komst på­verkar inte studie­lånet
i plur. äv. part i äktenskap
makarna kunde försonas; de blev äkta makar 1978
någon gång äv. andra delen av par
jag kan inte hitta maken till den här strumpan
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
3 knappast plur. lik­värdig mot­svarighet
maken (till någon/något)
maken (till någon)
maken (till något)
ett mästar­prov som de aldrig hade sett maken till
jag har väl aldrig hört/sett på maken jag har aldrig hört/sett något liknandeofta för att ut­trycka upp­rördhet: grannens barn har så många lek­saker så jag har väl aldrig sett på maken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
Maken. Titel på roman av Gun-Britt Sundström (1976)