publicerad: 2021  
mani manin manier
mani·er
substantiv
mani´
1 över­drivet, en­sidigt intresse
samlarmani; städmani
(ha) mani (för/på något)
(ha) mani (för något)
(ha) mani (något)
(ha) mani (på att+verb)
han har en full­komlig mani på nya tekniska grejer
äv. i sammansättn. fix idé
belagt sedan 1794; via senlat. av grek. mani´a 'raseri; van­sinne'
2 sjukligt upp­rymt till­stånd särsk. den upp­rymda fasen vid manodepressivitet
belagt sedan 1772