publicerad: 2021  
mankera mankerade mankerat
verb
[-ke´-]
● brista i den grund­läggande funktionen
JFR klicka 3, krångla 2
något mankerar
motorn mankerade; det mankerade i ström­till­förseln
○ spec. utebli
någon mankerar
en av kompisarna mankerade så de fick klara flyttningen med bara tre man
belagt sedan 1627; av franska manquer med samma betydelse; av ita. mancare 'fattas'; till lat. man´cus 'lytt; ofärdig; brist­fällig'
mankeramankerande, mankering, mankemang