SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fäs`tman substantiv ~nen fästmän, best. plur. fästmännen fäst|­mann·enman som är förlovad med (eller har sällskap med) en viss kvinna släkt.yrk.hennes stilige fästmanngns fästman, fästman till ngnsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fästeman; till fästa i bet. ’lova; tro­lova’