SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fäs`tning substantiv ~en ~ar fäst·ning·enstark permanent försvars­anläggning förlagd till plats av stor strategisk betydelse mil.samh.JFRcohyponymbefästningcohyponymfäste 4 fästningsartillerifästningsgarnisonfästningsvallen stark fästningen o­intaglig fästningfästningen stormadesäv. om liknande an­läggning, anv. som fängelsemest histor.han fick sitta tio år på fästningäv. om mot­svarande fängelse­straffmest histor.han fick tre års fästningsedan 1621av lågty. vesteninge med samma betydelse, till vesten ’göra fast’; jfr fästa