SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rare substantiv ~n äv. vard. förarn, plur. ~, best. plur. förarna för·ar·en1person som manövrerar (motor)fordon trafik.yrk.förarplatsbilföraretruckföraresam­tal med föraren är inte tillåtetäv. i fråga om större motor­drivna redskap etc.hissförareförare (av ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. förare; till föra 2vanligen i sammansättn. person som visar vägen sport.yrk.fjällförarehundföraresedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser