publicerad: 2021  
morgon morgonen morgnar
även vardagligt
morron morronen mornar
morgon·en, morron·en
substantiv
[mår`ån] el. [mår`gån]
1 tid (om­kring sol­uppgången) när dagens normala verksamhet in­leds
morgongymnastik; morgonmål; morgonsol; morgontrött; måndagsmorgon; sovmorgon
(om/på) morgonen
(om) morgonen
(på) morgonen
höstens ofattbart klara morgnar; hon arbetar från morgon till kväll; det var nästan morgon men mörkt ute; ligga länge på morgnarna
○ äv. bildligt hög­tidligt inledning
i livets morgon; i tidernas morgon; morgonen till en ny tids­ålder randades
god morgon! en något formell hälsnings­fras på morgonen: god morgon, har natten varit god?
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska morghon; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
2 i vissa ut­tryck dag närmast efter den inne­varande
JFR förrgår, gårdag
morgondag
i morgon
i morgon; i morgon bitti; i morgon kväll
belagt sedan ca 1300 Westgöta-Lagen