SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förbin´delse substantiv ~n ~r för·bind·els·en1an­ordning vars båda ändar står i beröring med var sin av två före­teelser och allt­så skapar sam­band mellan dem; ofta i kommunikationssammanhang af.JFRcohyponymanslutning 1cohyponymkoppel 1 förbindelseledförbindelselinjeförbindelselänken fast förbindelse över sundetförbindelserna mellan Stock­holm och Göte­borg är ut­märktaäv. mer abstraktsam­band, kontakt sjöarna står i förbindelse med var­andrasov­rummet hade direkt förbindelse med bad­rummetäv. bildligt om abstrakta samman­hållande ledsläktskapsförbindelsehan kunde inte sätta händelsen i förbindelse med det som hänt tidigareförbindelse (mellan ngra), (i) förbindelse (med ngn/ngt)lös förbindelsespråklig (lexikal) enhet som skrivs som två ordmånga partikel­verb kan före­komma i två former, dels som samman­sättning (av­blåsa), dels som lös förbindelse (blåsa av) sedan 1436Bihang till Rimkrönikornafornsv. forbindilse ’förbund’ 2förhållande mellan två parter som möjlig­gör ömse­sidigt ut­byte t.ex. av information af.komm.JFRcohyponymkontakt 1cohyponymrelation 2cohyponymkommunikation 1 handelsförbindelsetelefonförbindelsede har förbindelse per telefonupp­rätta diplomatiska förbindelserförbindelse med främmande makthan satte sig i förbindelse med hög­kvarteretförbindelse (mellan ngra), (i) förbindelse (med ngn)sedan 1435 (i sammansättn.)Bihang till Rimkrönikorna3bekantskap med person som kan förmedla in­flytande eller nyheter vanligen person i nyckel­ställning el. med makt släkt.sociol.hon kunde ut­nyttja sina förbindelser i affärs­världen merhan fick tjänsten genom förbindelserhennes förbindelser på departementet gör att hon all­tid är väl­informeradspec. om kärleks­förhållandetill­fälliga förbindelserlösa förbindelserutom­äktenskapliga förbindelserfrukten av deras förbindelse blev en sonen förbindelse (mellan ngra), en förbindelse (med ngn)sedan 17404(dokument som an­ger) rättslig skyldighet särsk. av ekonomisk art ekon.JFRcohyponymobligation 2 skuldförbindelsefull­göra sina förbindelserunder­teckna förbindelsenen förbindelse (att+V/SATS)sedan 17095vanligen obest. f. sing. tacksamhets­skuld ngt åld.komm.han står i förbindelse till henne(i) förbindelse (till ngn)sedan 1751