SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förbitt´ra verb ~de ~t för·bittr·ar1göra bittert smärtsam komm.o­vänskapen med släktingarna förbittrade hans sista århans förra fru förbittrade livet för honomförbittra ngt (för ngn)sedan 1597till bitter 2vanligen pass. el. perf. part. skapa stadig­varande bittra känslor hos ngn psykol.JFRcohyponymgräma han förbittrades över o­rättvisornamot­gångarna förbittrade hans sinneförbittra ngn/ngtsedan 1596Subst.:vbid1-160773förbittrande (till 1), förbittring (till 2)