SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förbitt´ring substantiv ~en för·bittr·ing·en●stark vrede eller upp­rördhet på grund av (upp­levda) mot­gångar e.d. psykol.JFRcohyponymharm han greps av förbittring mot kompanjonen som hade fört honom bak­om ljusetförbittring (över ngt/att+V/SATS), förbittring (mot/på ngn)sedan 1741