SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förbli´ äv. åld. förbli´vaförbli´va verb förblev förblivit, pres. förblir äv. åld. förbliver för·bliv·itfort­sätta att befinna sig på viss plats NollJFRcohyponymbli 2 han förblev i exil resten av livetofta äv.fort­sätta att vara på visst sätt allt förblev vid det gamlade förblev vännerlönen förblev den­sammaspec. i ett ut­tryck med extra efter­tryckstats­ministern under­strök att Sverige är och förblir allians­frittförbli ngn/ngt/ADJ, förbli ngnstanssedan 1547Subst.:förblivande